Huvud ingången till Historiska utställningen var vid Götaplatsen.
Götaplatsen fick sin första statsplan på 1860-talet. Förebild var Paris och Wien.
Statsplanen ändrades i början av 1900-talet, där Götaplatsen avsågs bli en offentlig och representativ plats för kulturen.
Vid en arkitekttävling 1917 fastställdes Götaplatsens utformning.
Tanken var att Götaplatsen skulle färdigställas till utställningen år 1923.
Det ekonomiska läget gjorde att endast Konsthallen och Konstmuseet kunde färdigställas. Till Carl Milles "Poseidon" räckte pengarna bara till "badkaret".
På nuvarande Statsteaterns tomt byggdes provisoriska kontorslokaler.
Vid första trappavsatsen upp till Konstmuseet var huvudingången till utställningen.
Ovanför byggnaden skymtar kupolen.
Till höger fortsätter trappan upp till Konstmuseet.
Den mäktiga byggnaden med de sju valvenuppfördes till utställningen och kallades Konstmuseum.
Den fick sin rätta utformning först efter utställningen och invigdes av prins Eugen först år 1925.
Där fanns en stor samling nordisk konst, holländskt och flamländskt måleri m.m.
Bland tavorna fanns bl a Nils Dardels berömda tavla från 1918 "Den döende dandyn".
Där fanns även porträtt av sju svenska kungar.
Hallen invigdes först den 13 november 1923 med en utställning av Karl Nordström.
De två lokalerna som låg bakom själva huvudbyggnaden är i dag rivna.
Jag minns att vi fick göra ett studiebesök med skolan men året kan jag inte placera.
Till utställningen år !923 fanns ett provisoriskt brunnskar. Detta togs bort och ersattes år 1927 med nuvarande. staty av "Havets Gud " Poseidon.
"Poseidon" avtäcktes år 1931.. Konstverkets skapare var Carl Milles.
På grund av nakenheten kallades den "uschlingen".
Göteborgsposten hade ett aprilskämt år 1934 e 35 Det var en bild av Poseidon där statyn i ett stycke låg omkullvräkt vid sidan av karet.
Mamma visade mej bilden men jag svarade att när jag passerade från skolan stod statyn på sin plats.
På den Historiska utställningen kunde Göteborgarna se och lära om västsvensk forntid och om stadens historia från det medeltida Lödöse via Nya Lödöse (Gamlestaden), Karl IX s Göteborg till det nu 300-åriga Göteborg.
Statsteatern invigdes år 1934 och är ritad av proffessor Begsten samt bekostnad av privatpersoner.
Det tog tre år att uppföra byggnaden.
På väg till skolan kunde jag se hur arbetet fortskred.
Invigdes år 1935 som ersättning för det som brann ner den 13 januari 1935 (Se Heden).
Det är nya konsserhuset är ritat av arkitekt Eriksson och bekostat genom donationer av privatpersoner .
Det finns en stor konsertsal och en mindre "Stenhammarsalen".
För att komma närmare Huvudingången ändrade man tillfälligt linje 5, "Den Rödes", sträckning.
Från Avenyn gick ett provisoriskt spår till Götaplatsen svängde till vänster nerför Berzeliigatan till Södra vägen och till höger därefter ordinarie spåret.
Efter utställningens slut gick man tillbaka till ordinarien linje.
Från huvudingången kom man till kupolen.
Från Kupolen gick en "gata" upp till Minneshallen.
Tornen, som var två fyrkantig träbyggnad, var 60 meter höga.
I det ena tornet satt brandvakten.
På minareternas topp fanns kopior av "Kronan" resp "Lejonet".
Från Näckrosdammen gick en bergbana med slutstation "Fyrtornet". Ett utsiktstorn som låg där vattentornet nu ligger.
Huvudrestaurangen, där invigningsbanketten ägde rum, hade tre serveringsterrasser med plats för 8000 gäster.
För restaurangen gick en väg till vänster. Denna ledde till "Barnens Paradis" samt till viadukten, som gick över Södra Vägen till Exportutställningen.
De höga pelarna till vänster på bilden är avgränsning för området Näckrosdammen.
Utställningens centralpunkt var den gigantiska Minneshallen med sina 13 illuminerade pelare. Byggnaden dominerade som en forntida Akropolis.
Byggnaden låg där universitets bibliotek ligger i dag.
På landeriet Lyckans område fanns en liten damm vid Renströmsplatsen, där ungdomarna vintertid brukade åka skridskor, om vädret tillät.
Inför utställningen utökades platsen till en särskild område som var färdig till utställningen 1923.
Sjöfartsutställningen var förlagd till detta område. Utställningen utgjordes av fartygsmodeller Bland modellerna fanns ett handelsfartyg från senare delen av 1400-talet, , linjeskeppet Wasa ,som sålts till Ostindiska Kompaniet och tillhörde Göteborgs handelsflotta samt Calmare Nyckel som överförde "den första expeditionen till New Sweden".
Runt dammen uppfördes olika attraktioner.
Här låg det ursprungliga Bengtas konditor och i anslutning till detta var en musikpaviljong.
(Minneshallen i bakgrunden och till höger Bengtas konditori)
I Idrottshallen fanns standar och prissamlingar från några av de äldsta idrottsklubbarna i Göteborg såsom GAIS, ÖIS och Vikingarna.
Under Jubileumsutställningen fanns en linbana mellan Historiska utställningen och Nöjesfältet Liseberg Vid Historiska utställningen låg stationen bakom minneshallen Banan gick över Södra Vägen till Liseberg där stationen låg på berget ovanför mangårdsbyggnaden.
Gondolen kallades "ägget".
Vid Johannebergs landeris huvudkontot för hela jubileumsutstänningens huvudkontor.
Vid sidan om huvudbyggnaden låg "Barnens paradis"
Där fanns Barnens vaktparad, Pepparkakshuset Galoschgungan samt Sago-Greta.
Från Huvudrestaurangen vid Stora gården kunde man komma till Exportutställningen genom att passera över Södra vägen på viadukten.
På ömse sidor av viadukten fanns ett flertal små butiker.