Resor



Bilresa Jugoslavien, Bulgarien, Turkiet, Grekland, Italien
19 juni - 15 juli

Till vår semesterresa 1963 köpte vi en gammal Ford Taunus Transitbuss. Anders förmedlade köpet (Tison pumpar) och hjälpte oss med vissa reparationer. Detta kostade oss allt som allt 500 kr. För att komma in i bakre delen fanns bara en dörr längst bak men ingen på sidan. Detta var till fördel när vi inredde den med en brits på vardera långsidan. Längst fram gjorde vi en brits åt Greger av en strykbräda, som vi på dagtid kunde använda som bord mellan britsarna. Madrasser gjorde vi av skumgummi. Christer fick ligga på en tältsäng på golvet mellan britsarna. Vi hade var sin sovsäck. I taket gjorde vi hyllor av nät samt längst bak ett skafferi. Till matlagningen hade vi ett primuskök. Under britsarna hade vi dunkar för vatten, bensindunkar samt resväskor som vi skulle kunna använda utifall vi skulle bli tvungna att lämna bilen om den gick sönder. Vi hade ett tält som gick att spänna upp fästat vid bilen där vi kunde sitta när vi stannade längre tid på någon campingplats. Vi hade campingbord med stolar. Som kronan på verket lackerade vi om bilen med röd och vit färg och den döptes till Lusidor.

Greger framför bilen

Greger framför bilen

Vi startade vår resa tidigt på morgon från landet. Strax efter Västerås började det osa om bilen. Det var en av bromsklossarna som låg an och orsakade varmgången. Utanför Kolbäck hittade vi en verkstad som var öppen (lördagsstängt hade inte införts ännu).Det tog inte så lång tid att justera bromsarna så färden kunde strax fortsätta över Örebro, Motala, Jönköping till Skillingaryd där vi övernattade.

Nästa dagsetapp gick via Hälsingborg, Hälsingör, Köpenhamn, Gedser, Grossenbrode, Lybeck där vi övernattade på en badplats. Resan fortsatte motorvägen Hamburg, Nürnberg där vi övernattade två nätter på en campingplats.

Österrike

Efter Nürnberg fortsatte vi vidare via München till Saltzburg där vi gjorde en rundtur i stan och åkte sedan och tittade på saltgruvorna i Dürnberg och därefter övernattning vid Zell am See.

svanar

Svanar

Dagen efter började alpbestigningen med upptill 18 % stigning över Gross Glockner, vägen passerade på 2505 m höjd genom en tunnel.

Inne i tunneln

Inne i tunneln

Inom hela området fanns parkeringsplatser ordnade med vacker utsikt.

GrossGlockner

GrossGlockner

Utsiktstorn

Utsiktstorn

Strax före jugoslaviska gränsen övernattade vi. Gränsen passerades utan större besvär. Vägen mot Ljublana var smal och krokig. Befolkningen verkade inte så vänligt sinnade. Vi blev utsatta för stenkastning.

Bulgarien

Efter Ljublana var det motorväg över Zagreb till Beograd. Hela vägen gick genom bördiga områden (mest passerade vi majsfält)

Beograd

Beograd

I Beograd låg vi på en campingplats på en höjd i centrala staden. Innan vi kom fram till staden på kvällen utbröt en mycket kraftigt åskväder. Hela himmelen genomkorsades av ett otal blixtar. Ett oerhört vackert skådespel!

Under fortsättningen till Nis passerade vi många vägarbeten. Vi fick göra långa omvägar mest på åkrar. Som väl var hade det inte regnat så det var torrt, men det dammade oerhört. Vägbanan var mycket gropig så alla våra grejer for omkring på golvet, men Greger fann på råd. Han tog av sig sin svångrem och försökte binda fast dunkar och väskor så att dom skulle ligga någotsånär på sina platser. Vid ett annat tillfälle höll man på med att tjära vägen. Det var minst 30 grader i skuggan och man hade inget grus att binda tjäran med utan den "flöt" omkring. När vi kört en bit klagade någon över att det var svårt att se ut genom sidorutan. Vi körde åt sidan stannade och när vi klev ut kunde vi konstatera att vår röda bil nu hade blivit svart av tjäran. Vi tog bensin och försökte tvätta bilen så gott det gick. Vi sköljde sedan av med vatten och lyckades få av den matta hinna som bildats av bensinen. Som tur var antändes inte bensinångorna i det varma vädret utan vi hade en röd bil igen.

På kvällen i Nis skulle pojkarna gå till affären för att köpa två pilsner. Dom skulle säja 'dwa piva'. När dom kom tillbaka berättade Christer att Greger gått fram och handlat. När han kom tillbaka till Christer hade Christer frågat honom hur han vågade. Greger svarade "jag beundrar mig själv".

Vi startade tidigt på förmiddagen för att få längre tid genom Bulgarien. Innan vi kom fram till Bulgariska gränsen stannade vi på en mack för att tanka. Det stod en tankbil där Greger hade fixat så att han skulle få åka med tankbilen till gränsen. Efter mycket övertalning avstyrdes den resan.

Vi kom till Bulgariska gränsstationen. Vi hade visum för 48 timmar samt grön kort för bilen, så det var inga problem att komma in i landet. Samtidigt var det en norsk familj, som skulle till Jerusalem. Han var FN observatör. Vi blev rådda att växla till oss lite Bulgarisk leva för dollar så att vi hade till diverse småköp. Om vi hade några leva kvar när vi skulle åka ut skulle det gå bra att växla tillbaks till dollar. Färden gick över Sofia, Plovdin mot Edirne (Turkiet). Vi gjorde några uppehåll för att se oss omkring. Vi hade räknat med att passera ut samma dag.

Det var mycket varmt så vi stannade bl.a. vid ett kafé för att få något att dricka. När kyparen slog upp Ingas pilsner råkade det komma en fluga i glaset. När Inga påpekade det tog han bort flugan med fingret samt slog bort pilsner som var kvar och hällde upp nytt i glaset. Det var inget märkvärdigt med det.

Resan tog nog något längre tid än vad vi beräknat så det började mörkna redan vid sjutiden och vi hade långt kvar. Vi fortsatte dock mot gränsen. Vi blev stoppade vid ett flertal tillfällen och blev kontrollerade vad vi var för några. Vi kom dock fram till gränsen vid halvtolvtiden på natten. Passformaliteterna gick utan några större besvär, men när vi skulle växla tillbaka kvarvarande valuta blev det nobben. "Levan var inte gjord för export".Vi fick gärna lämna den men vi fick ingen ersättning även att vi påpekade att dom lovat oss ,att vi skulle kunna växla tillbaka till dollar. Det fanns en affär öppen så vi köpte pilsner och träskrin för pengarna.

Turkiet

Inpasseringen till Turkiet gick snabbt. Alldeles efter gränsposteringen låg ett motell. Eftersom det var sent tog vi in på motellet. Pojkarna fick ett rum och för alla eventualiteter låste vi in dem.

När vi sedan på morgonen kom och öppnade för att vi skulle åka vidare fann vi dem i duschen där Greger stod och torkade bort blod som rann utefter Christers ben. Vid fönstret stod en soffa utan sidgavlar och någon hade ställt en trasig glasruta vid sidan. När Christer vaknat och klätt på sig skulle han sätta sig på soffan för att se ut och skar ett stort jack i låret. Det konstaterades ganska snart att det var ett så stort sår att det måste sys. Vi fick tag på ägaren (han hade varit amerikansk pilot under kriget). Han blev ju alldeles förtvivlad och lovade att följa med oss till sjukhuset i Edirne, där han hade en vän som var läkare så att allt skulle ordna sig .Det skulle ta en stund innan han var klar så att vi kunde åka. När han var klar och vi gick ut till bilen hade ryktet gått att vi skulle till Edirne så vi hade fått en del passagerare som redan satt i bilen .Dom hade diverse bagage med sig bl a höns. Vi anlände till sjukhuset utan några problem och blev snabbt av med våra passagerare. Motellägaren hittade snart sin vän så att Christer blev omhändertagen. Såret tvättades med jod och "syddes" med agraffer. I anslutning till mottagningen hängde läkarrockarna (mer eller mindre rena) .Den som kom först tog den renaste så man kunde nästan se vem som hade kommit sist. Sjuksystrarna hade olikfärgade strumpor så att man skulle kunna se vem som hade högsta "graden".

När vi var färdiga på sjukhuset fortsatte vi vår resa mot Istanbul . Någon mil före fann vi en trevlig campingplats vid stranden av Marmarasjön. När vi åt middag på restauranten på kvällen blev vårt bord omringat av en massa engelsmän. Vi hade bra hjälp av dem senare på kvällen när vi skulle köpa mattor. Vi köpte bl.a. bönemattan för sju familjemedlemmar.

Nästa dag tillbringade vi inne i Istanbul och besökte div sevärdheter. Vi parkerade Lusidor nere vid hamnen och tog själva en tur med färjan över Bosporen till stadens östra delar i Asien som heter Uskydar (bron över Bosporen var inte påbörjad). Vi kom över just under siestan så många affärer var stängda men vi lyckades väcka upp dom i en mattaffär. Efter en del prutande blev det affär av. Jag bar sedan mattan från Asien till Europa. Vi såg många magra barn men Greger tyckte mer synd om katterna utom den som var i köttaffären för han var riktigt välmående.

Grekland

Kavalla

Resan fortsatte över Tekadir - Ipsala (gränsstationen mot Grekland) till Kavalla På kvällen ät vi middagen på restauranten. Under tiden vi åt kom servitrisen och satte sig vid vårt bord och såg på när vi åt, samtidigt som hon petade sina tår! Nästa morgon var våra magar inte i bästa skick (inte så farligt). Det var kanske inte så underligt för vattenpumpen var en meter från utomhusdasset.

Thessaloniki Vita Tornet

Thessaloniki Vita Tornet

Dagens etappmål var Athen ,som vi nådde mitt under siestan, så det tog lite tid innan vi kunde få en plats på campingplatsen. Våra närmaste grannar var från Enköping och hon var sköterska. Varken dom eller vi var utrustade med pincett när Inga skulle ta bort agrafferna på Christers sår så vi fick plocka fram en tång ur verktygsväskan. Det hade blivit en del var i såret när det var hopdraget av agraffen men det gick att tvätta rent och sedan köpte vi penicelinpulver på apoteket och det påskyndade läkningen. Vi ägnade större delen av dagen och nästa dag åt sightseeingar.

Templet

Parthnontemplet

Men vi var även tvungna att besöka en motorverkstad. Övre vattenslangen till kylaren hade börjat läcka något så vi åkte till en verkstad men det hade vi kunnat bespara oss och gjort allt själva för innan verkstan kunde göra något måste vi gå till en affär ock köpa en slangbit som dom sedan satte dit.

Vi startade tidigt på morgonen från Athen. Det var Inga som körde. Efter ett tag klagade hon på att bilen gick så sakta det hjälpte inte hur mycket hon än tryckte på gaspedalen. Vi stannade och konstaterade snart att gaspedalen var av. Plattan hade släppt på axeln till hävarmen. Vi var ju tvungna att åka vidare så Inga fortsatte att köra. Jag fick ligga på golvet och med en tång vrida gasaxeln alltefter som Inga sa öka eller minska. Efter ett antal kilometer kom vi till en liten bysmedja alldeles vid vägen. Ingen i smedjan kunde någon engelska utan det var bara att ta en av smederna i armen och ta med honom ut till bilen och visa honom felet. Han sken upp försvann men kom strax tillbaka med en svets. Sedan tog det inte lång tid för honom att laga gaspedalen. Han justerade även motorn varefter vi kunde fortsätta vår avbrutna resa. Vi konstaterade att det inte fanns någon smedja längs vägen på åtskilliga mil.

Jugoslavien

Vi kom fram till Skopje sent på kvällen. Campingplatsen låg på andra sidan stan. Vi passerade förbi bl.a. järnvägsstationen. Det verkade som hela stan var ute och promenerade på gatorna och gick mitt i vägen så det tog mycket lång tid att ta sig fram till platsen.

På morgonen konstaterade vi att det var punktering på ett bakdäck. Efter något letande fann vi en verkstad. Visst kunde dom laga punkteringen men då måste vi ha laglappar. Vi hade inte räknat med punktering och hade därför vi inga laglappar med oss. Där stod vi men efter en stunds resonemang lyckades verkstan få fram grejer så dom kunde laga slangen. Dom saknade grejer för att ta av däcket så dom tog en annan bil och körde över däcket så det släppte från fälgen. Det var tur att vi inte kom till Skopje en vecka senare när stan drabbades av jordbävningen. Värst drabbad blev järnvägsstationen. Campingplatsen blev inte så hårt drabbad men förmodligen försvann Gregers glömda tandborsten bland spillrorna.

Vår resa fortsatte utan större intermesson över Nis - Beograd - (vi låg över på samma campingplats) -Zagreb till Rieka vid Adriatiska kusten där vi fann en bra badplats så vi kunde vila upp oss några dagar. Att vi hade varit på "högre" höjder märkte vi de sista milen ned till kusten för det var mycket brant utför. Under dagarna i Rieka lyckades Greger hyra en kanot av en ur lokalbefolkningen (hur det nu gick till).

Italien

Vi fortsatte över Trieste till Venedig, där vi hade beskrivning på en campingplats. Vi hade funnit pilarna till platsen men så helt plötsligt tog markeringen slut. Vi gick till en liten affär som hade öppet trots att det var siesta. Innehavaren kunde engelska så det var inga svårigheter. Han stängde shoppen tog sin vespa körde före oss till campingplatsen.

Nästa dags morgon tog vi spårvagnsbåten över till Venedig och hann med det mesta bl a åka gondol till Rialtobron. Vi vandrade runt bl a till Markusplatsen så att Greger fick prova på hur det var att ha duvor på huvudet, och mycket annat.

Markusplatsen

Markusplatsen

Vi fortsatte vår resa över Verona - Brennerpasset. Man hade just börjad bygga Europabrygge så vi fick en föraning om hur lätt det skulle bli att åka där senare när man slapp alla backar och kurvor. Resan gick vidare via Innsbruck till Garmisch Partenkirshe. Där var det ingen sommar längre det var bara 8 grader och regn. Det var skönt att ha Lusidor att sitta inne och äta middag.

Resan fortsatte över München - Stuttgard -Karlsruhe - Frankfurth - Hannover - Hamburg - Grossenbroode - Gedser - Helsingör - Göteborg - Vänersborg till Uppsala. Det enda anmärkningsvärda som hände på denna sträcka var att vi fick motorstopp på autobaan. Det var inte långt till en hjälptelefon så vi fick hjälp efter en stund. Det var fel på fördelaren och var ganska snart avhjälpt på en närbelägen verkstad.

När vi kom till tullem i Hälsingborg blev vi inkallade för kontroll. Tullaren sa att vi skulle sätta oss där bak i bilen. Han frågade bara hur mycket tullfria varor vi hade med oss. Sedan började han att diskutera hur vi hade gjort inredningen för det var den han var intresserad av.