Torghandel

När Göteborg grundlades 1621 blev Stora torget med rådhuset stadens centrum. Här förekom från början stadens torghandel. 1848 flyttades torghandeln och de årliga marknaderna från Stora torget till Kungstorget. Man ansåg att platsen var för fin för torghandel. Namnet Kungstorget fastställdes 1852. Statyn över Gustav ll Adolf avtäcktes 1854 och samtidigt ändrades Stora torgets namn till Gustav Adolfstorg.

Öppna torghandeln samt Saluhallen (början på 1900-talet)

Det förkom protester mot flyttningen bl.a. av bönderna på Hisingen som fick längre transportväg. Det gick dock fortfarande att ro uppför Västra och Östra Hamnkanalerna som sträckte sig fram till Södra vallgraven. Redan vid fyratiden behövde Hisingsbönderna vara vid andra sidan älven för att hålla sig framme vid de fyra gatumynningarna vid torget.Polisen tillät ingen inkörning före 07:00. Vid startsignalen blev det vild galopp på hästkrakarna fram till de bästa platserna. Vid en sådan sk fardag var det en brokig miljö med försäljare, livsmedel, kärror, hästar och spillning i en salig röra.

År 1850 uppfördes halvcirkelformade bazarlängor vid torgets södra del. De 76 butikerna ägdes främst av vävare från Mark. På torget salufördes grisar, kalvar, ankor, gäss, höns, ägg, smör, ost, hembakat bröd, potatis, grönsaker samt höstens frukt och bär.

Till mitten av 1870-talet var Kungstorget stadens enda salutorg. Man kom från olika håll för att handla här. Vid sekelskiftet var böndernas bästa kunder de förmögna stadsfruarna från Vasastan. De kom med sina korgbärande jungfrur i släptåg över den på 1850-talet byggda träbro som senare fick namnet Bazarbron.

1889 öppnades Saluhallen men den var för liten redan från början så man utvidgade hallen 1890.

1906 förbjöds kötthandeln på Göteborgs gator och torg. På Rantorget i Gårda fortsatte styckningen på öppna vagnar. Gårda tillhörde Örgryte kommun och löd inte under Göteborgs livsmedelsstadga. När Örgryte införlivades med Göteborg 1922 blev det köttförbud i de inkorporerade områdena.

Senare ordnades på Heden mot Margaretaskolan ett hörn för hästarna under tiden torghandel pågick.Bönderna som kom söderifrån hade möjlighet att vattna hästarna vid fontänen vid Korsvägen. Vid ombyggnaden 1929 försvann den möjligheten.

Mjölktransport, vattenpåfyllning

Vägen till vänster på bilden gick förbi Liseberg till Örgryte.

Vid ombyggnaden 1929 flyttades vägen mer till vänster. Den gamla vägen blev gångbana till Lisebergs nöjesfält.

Det blev senare så att bönderna kunde hyra en plats på torget. Dom hade som regel ett antal fasta kunder som kom varje lördag och handlade.

Senare ordnades parkeringsplats vid sidan av X-huset för bilburna försäljare.

Parkering

Var handlade vi

I stora saluhallen fanns möjligheter att handla kött ost och charkuteriprodukter. Mamma gick som regel och handlade på torget på lördagarna. Jag minns att jag var med och drog barnvagnen med Sven till parken vid Bältesspännarna. Där fick jag stanna och se efter Sven när mamma fortsatte till torget och handlade.

Mamma började handla specerier hos Hagbergs på Bezeliigatan 23 för att handla hos Konsum var inte tänkbart! Och sen fortsatte hon där av vanan med affären.

De första åren köpte mamma mjölk från Lilla Torp. Dom hade en specialkonstruerad hästdragen vagn. Mjölken levererades i bleckflaskor med nummerbricka för att man skulle få sin egen flaska. Mjölkbudet lämnade den fyllda flaskan och fick tillbaka en tom flaska. Mjölken var inte pastöriserad och därför var hållbarheten inte så hög. Efter ett tag flöt grädden upp och huvuddelen blev skummjölk även om man förvarade den i kallt utrymme. Betalningen skedde efter överenskommelse efter bestämda perioder då mjölkbudet kom på eftermiddagen och fick betalningen.

Mejerihanteringen startade i slutet av 20-talet och då levererade dom mjölk i glasflaskor och Hagberg levererade mjölken utanför dörren på morgonen. Varför denna rutin tog slut vet jag inte.

På lördagar handlade mamma som regel köttvaror i Saluhallen men övriga inköp gjorde hon hos Aron Olsons på Vadmansgatan.

Pappa jagade och fiskade mycket. De första åren åkte han motorcykel, den förvarade han inne i kolonistugan. För att komma fram hade han en plåtburk med bensin eftersom det inte fanns bensinstationer längs vägen. Jag minns inte att jag fick åka med någon gång.

Pappa hade jaktmarker i Helgesgården tillsammans med Grimmelycke I Kållered jagade han tillsammans med Hilding samt bröderna Oskar och David Där jagade dom älg, hare, fasan och räv. I Tuttjärn fiskade dom gädda. I Stora Höga var han tillsammans med Hultberg och Lindgren och jagade rapphöns och hare.

När pappa köpt bilen fick jag följa med och jag sköt min första hare i Stora Höga.

Fiskade gjorde han mest tillsammans med svågern Erik i Dalhem. Han köpte en eka som han först hade i Stomsjön, men där var dåligt med fisk och lång väg att gå så han flyttade båten till Mollasjön där det fanns både gädda och abborre. Harry och jag brukade meta mört i ån till sjön.

Några gånger åkte vi till den kräftrika sjön Sämsjön. Det var inte svårt att låna båt för det fanns inga gäddor i sjön så det var bra att vi tog mycke abborrar. Vi t.o.m. tältade på en liten ö i sjön.

Morbror Edvard i Borås var packmästare vid järnvägen. På fritid sysslade han med skogsaffärer. Hos en av sina kunder ordnade han så att vi fick fiska gädda på vintern på sjön Fänneslunda. Det var i början av 1930-talet som pappa, Erik kusin Filip och jag åkte dit. Det var inte mycket snö på isen så Filip och jag åkte skridskor. När vi agnat sex var vi sysselsatta alla fyra med att vittja för det nappade så vi hann inte att sätta ut fler krokar. När vi åkte hem hade vi fått över trettio stora gäddor.

Fisket vid Gottskär började inte pappa med förrän i slutet av 1930-talet. När kriget började fick han inte bensin till bilen utan skaffade en moped. Sven har berättat att han fick sitta på pakethållaren när dom åkte och jagade och fiskade.

Kylskåp fanns ju inte så man måste konservera de produkter man ville förvara lite längre. Eftersom det var omständigt gjorde man det inte så ofta. Det fanns isskåp där det i överdelen av skåpet var en plåtlåda där man skulle lägga isblocken.

Isen sågade man vintertid vid någon sjön. Vi passerade en vinterdag sjön vid Landvetter så jag fick se hur det gick till. Isen skulle ha minst en viss tjocklek varvid man sågade lagom stora block som drogs upp och forslades till förvaringsplatsen som låg nära strandkanten och helst i skugga. Mellan varje lager is strödde man sågspån så inte bitarna skulle frysa ihop och som bevarade kylan. Behövde man is beställdes den hos leverantören som levererade isen på plats Några av hyresgästerna på Berzeliigatan hade isskåp som dom hade stående på köksbalkongen.